ÅSA ÖGAARD

FRÅN NEW AGE & DJUP ÅNGEST till FRIDEN I JESUS

Åsas starka vittnesbörd måste höras. Vi träffas hemma hos henne där jag får en intervju. När jag sätter mig vid hennes köksbord känner jag doften av nygräddade våfflor.

Åsa, en kvinna som för bara några år sedan var fylld av ångest, depression och självmordstankar, men som idag är fylld av livslust, glädje, hopp och frid. Hennes resa har varit lång och tuff.

Hon har haft en barndom som lämnat henne med många sår. Hon har sen långt tillbaka varit en sökare och burit på en känsla av tomhet. Hon sökte sig till new age och praktiserade olika former av yoga, meditation och healing.

Allt för att försöka finna en frid och mening som hon efter ett tag märkte inte fanns att hitta i new age. Idag tackar hon Gud för sin långa och tuffa resa, för den har lett henne till Jesus, Han som idag är hennes allt.

Kan du berätta lite om din bakgrund och hur du kom in på new age?

- Jag har alltid känt en tomhet. Jag har

inte haft en sån trygg och kärleksfull

uppväxt, vilket har gjort att jag har sökt

annat.

Åsa fortsätter att berätta om intresset för

andlighet som funnits i hennes släkt sedan

hon var liten, att tro på reinkarnation var

en självklarhet.

- Jag var nog 18 när jag gick en kurs i

transcendental meditation och sen började

jag med yoga. Och sista åren, innan jag

mötte Jesus på riktigt, så mediterade jag

väldigt mycket, en meditation som kallas

för änglahealing. Och det skulle vara så ljust och bra. Jag förstod inte, det var ett falskt ljus.

Hon berättar att hon gick väldigt mycket på olika sorters healing, till medium och mötte ävenshamaner.

- Jag fick även träna på att öppna “tredje ögat”, vilket inte är bra. Åsa skrattar till när hon berättar detta, för hon ser nu hur vilseledande och demoniskt det var.

- Allt det här leder liksom fel, som med medium, man tror att man får kontakt med

dem döda för att de säger och beskriver saker de inte borde veta, men det är ju

demoniskt.

Hur kändes dessa saker för dig i stunden?

- Alltså, det var en healing som jag var

på i över en timme. Efteråt sa han till mig

att han hade jobbat med att öppna “tredje

ögat” ordentligt för att det skulle hända

grejer med mig. Jag hade inte bett om

det, men jag kände att jag mådde mycket

bättre, men det var bara under en timme

eller två, sen började jag må ännu sämre.

Det var likadant med allt det här, att det

bara var tillfällig lättnad och sen mådde

man sämre och sämre. Och när jag mådde

så pass dåligt så tänkte jag ändå, att Jesus

vet jag, Jesus är bara kärlek, där finns det

inget mörker. Det var det jag visste om

Jesus, men jag hade inte läst Bibeln eller

så. Jag valde ändå att döpa mig, men såg

det mest som ett sätt att kanske få må

bättre. Jag trodde fortfarande på

reinkarnation, jag började inte läsa Bibeln, jag var mitt emellan, och då blev det hundra resor värre. Åsa berättar att hon genom att döpa sig hoppades få bli av med sin ångest, en djup ångest som hon levde med dygnet runt. Ångesten gjorde att hon knappt fick någon sömn, som mest fick hon 4 timmars sömn per natt under 2 års tid.

- Jag mådde verkligen jättedåligt. Med tårar i ögonen fortsätter Åsa att berätta hur demonerna som plågade henne nästan fick som de ville.

- Jag kunde ju vakna av att höra “du ska dö”. Om Åsa inte haft sina barn i den perioden av sitt liv, så vet hon inte om hon hade orkat. Åsa berättar hur dåligt hon började må efter att

hon nu stod med en fot hos Jesus och en fot i mörkret. Hon förklarar hur hon började få

fruktansvärda syner och hur hon såg gestalter, hörde skrik och kände en närvaro som var så hemsk och vidrig.

- Det blev en ond cirkel, att det nu också gick ut över min sömn. I det läget kontaktade jag en shaman, men det skulle jag inte gjort. Då blev det riktigt illa. Han sa att jag hade tvåhundra demoner i mig och att jag skulle ta livet av mig. Han sa att det tillverkades nya hela tiden och att det kommer sluta med att jag tar livet av mig om han inte hjälper mig. Ingen annan kunde hjälpa mig, bara han, och så dyrt var det. Ja, då bröt jag ju ihop på riktigt.

När Åsa mådde såhär dåligt berättar hon att hon en dag träffade på John, pastor i Heart of Jesus Västerås. Hon började gå till deras hemförsamling varje vecka men mådde fortfarande lika dåligt, då hon inte hade klippt med mörkret som bundit henne så många år.

- Jag gick ju till hemförsamlingen en del, men jag var ju inte rolig på den tiden, jag mådde ju så dåligt. Jag blev mer och mer isolerad, folk orkade inte umgås med mig för jag var ju i panik här inne hela tiden.

Hur har din tro påverkat dig sedan du gav ditt liv till Jesus?

- Det som var slående, det första var ju att, oj vadjag svurit.

Åsa skrattar till. Hon berättar att hon började lägga märke till varje gång hon svor, och hur det plötsligt kändes fel, något som hon aldrig reflekterat över tidigare.

- Jag har verkligen svurit jättemycket. Det

reagerar jag på nu med mina gamla vänner, oj vad de svär. Då jag har varit inne i det här andra, är jag extra noga med vad jag matar mig med.

Till exempel är musiken jätteviktig. Åsa berättar att hon är väldigt noga med vad hon

lyssnar och ser på och att hennes musikval har förändrats väldigt mycket.

- Förut lyssnade jag mycket på reggae, nu lyssnar jag inte på någon, eller jag lyssnade på en kristen reggae, men sen kände jag att nej, det är nånting där ändå som inte känns bra. Likadant det här med, alltså jag har jättesvårt att titta på tv, det är så mycket som stör, som inte känns bra. Hon berättar att hon istället tittar mycket på undervisning på youtube och dokumentärer, om till exempel historier från Gamla testamentet, och hur man har hittat föremål som bevisar Bibelns trovärdighet. Sen är det inte så mycket annat som känns intressant. Hon säger även att hon, innan hon blev frälst, oroade sig väldigt mycket för den

här världen, på grund av allt hemskt som händer dagligen.

- Jag hade inget hopp...

Åsa berättar att hon idag inte har någon rädsla kvar, sedan hon börjat leva med Jesus. Det enda som bekymrar henne nu är de nära o kära hon har som ännu inte mött Jesus. Hon ber ofta om att även hennes barn ska komma till tro.

- Man skulle vilja att många fler förstod. Åsa fortsätter berätta hur hennes tro förändrat

henne.

- Sen tycker jag, jag har alltid haft dåligt tålamod, men jag tycker nog att det blivit lite bättre med det, men det är inte helt bra, det kan Robert intyga. Vi skrattar till när hon berättar detta.

- Men jag tycker att jag har förändrats till det bättre. Tidigare tänkte jag att jag var väldigt snäll och att jag var en jättebra människa, men det var jag ju inte. Hon tar oss tillbaka till när hon fick hjälp av prästen, till en händelse där prästens fru hade ett samtal med Åsa om att vända om från utomäktenskapligt sex.

- Jag som inte ens varit gift, hur kan jag då varit otrogen tänkte jag. Men det var just det, att jag inte varit gift, men ändå haft sexuella relationer, som är utomäktenskapliga relationer och som jag behövde vända om ifrån. Åsa förklarar hur hon fick lära sig om Guds

standard, om hur Han vill och har tänkt att vi ska leva, och då började hon förstå att hon inte var en så god människa som hon hade trott, när hon förstod Guds vilja för hennes liv.

Hon berättar även att hon började förstå att det är för att Gud vill beskydda oss som man bör vänta med sex tills man är gift. Hon fick lära sig den hårda vägen, när hon började ha sexuella förbindelser med en man med mycket ångest. Hon förklarar hur ångesten

han bar på lades på henne, och då eskalerade hennes ångest totalt och hennes mående

förvärrades oerhört.

- Man blir öppen för vad som helst, så det är egentligen en varning från Gud och en

kärlekshandling från Gud att, var rädd om er, liksom, gör inte vad som helst, för det är inte bra, och det kan jag intyga.

Åsa låter berörd när hon pratar om detta och man märker att hon verkligen vill varna andra från att gå i samma fälla. - Och det här med hur man ser på förhållanden och att bli bekräftad, så har det varit för mig, att jag blivit bekräftad sexuellt, och nu blir jag inte det.

Det har varit många förändringar i Åsas liv sedan hon tog emot Jesus, mycket hon har

fått lämna och mycket som är nytt för henne. Att lära sig att ge allt till Gud istället för att söka

mening, bekräftelse och frid i annat, som ändå inte kommer kunna fylla henne.

- Jag har en frid i mig, jag har ju Hans frid som övergår allt förstånd! Om jag läser Bibeln

dagligen, ber dagligen och lyssnar på rätt musik så mår jag bra.

Vad skulle du säga är den största förändringen för dig sedan du gav ditt liv till Jesus?

- Att jag vill leva!

Hon verkar bli väldigt berörd när hon tänker på detta och hennes ögon vattnas när hon svarar på frågan.

- Nej, det går inte ens att beskriva skillnaden. För så dåligt som jag mådde trodde jag inte att man kunde må, att man själsligt kunde må så dåligt, fruktansvärt, helt otroligt, man står inte ut i sin egen kropp.

Det är den, liksom den förändringen, att jag har frid, jag har ett lugn i mig. Jag sa det till Robert, Gud har tagit min ångest och min depression, men inte utmattningen. Robert förklarar att eftersom jag gått in i väggen 3 gånger, tar Gud inte bort den helt plötsligt, för då skulle jag säkert rusa på som vanligt, och kanske krocka in i en till vägg, vi skrattar till.

- Det är ett samarbete med Gud, jag behöver lära mig ett nytt sätt att leva, berättar Robert

för mig. Åsa fortsätter att berätta att hon även har lättare att komma ihåg saker, speciellt när hon läser Bibeln. Då hon varit utbränd flera gånger har hennes förmåga att minnas försämrats, men sen hon mött Jesus har även det förbättrats.

- Gud låter mig liksom komma ihåg vad jag läser i Bibeln. Åsa berättar att hon ibland kommer in i dåliga tankebanor, men hur hon lärt sig att ersätta de dåliga tankarna med sanningar från Bibeln och tala ut dem. Vi fortsätter att prata och jag passar på att fråga vem den där Robert är som hon nämnt flera gånger.

- Ja, då kan vi ju ta det... Jag gick och bad faktiskt, det här är ju ett bönesvar. Jag bad att få träffa en man som hade gått med Jesus längre än mig, som förstod den här världen och som vill bo på landet. Åsa förklarar att Robert blev hennes bönesvar.

- Men jag glömde ju att ta med vissa saker, jag glömde be att han skulle ha mer tid, säger Åsa med glimten i ögat.

- Men då sa Robert att det kanske inte hade blivit han, så det är ju bra att jag glömde det.

Åsa skrattar till och fortsätter prata med en drömmande blick.

- Det är en väldigt trygg person. De har varit ett par i knappt ett år och hon längtar efter att en dag få gifta sig med honom, flytta ihop och skapa ett liv tillsammans på landet, med Jesus i centrum.

Är det något eller någon som hjälpt dig extra mycket på vägen med Jesus?

- Alltså församlingen har hjälpt mig

jättemycket, de har pushat mig att komma på gudstjänst, även fast jag bröt ihop och grät där varje söndag, men jag skulle i alla fall komma. Församlingen och även det här. Åsa pekar på en bok som ligger bredvid henne som heter “Det finns Frihet”, skriven av Anita Barker. Denna bok har Åsa beskrivit som en riktigt stor hjälp för henne på vägen mot frihet, frihet från oförlåtelse, att lämna det gamla bakom sig och att bli helad i själen från olika trauman.

- Och sen att jag hade mina barn, annars hade jag nog kastat in handduken, jag hade inte orkat.

De gjorde att jag tänkte “jag kan inte, jag kan inte liksom ta livet av mig, de har inte ens sin

pappa kvar.

Vad skulle du vilja säga till någon som just nu kanske är

inne i new age men ändå är nyfiken på det här med Jesus?

- Att ta kontakt med någon troende faktiskt, och få information. Jag tror inte att man ska

döpa sig från en dag till en annan, det blir ett krig, om man är inne i sånt där som inte är bra

Åsa förklarar att det är jätteviktigt att ta ett tydligt beslut, att lämna allt det andra för att

följa Jesus.

- Man kan inte vara med Jesus och samtidigt med den här världen. Det är viktigt att klippa

alla band till det som har varit, att helt vända om, och även om man har mycket trauman

och sånt, att prata med någon som är troende, typ själavårdare, så djävulen inte har några

ingångar.

Åsa förklarar att det är viktigt att se till att ge allt till Jesus, alla gamla sår, bitterhet, rädslor.

- Jesus är ju det bästa som hänt mig. Han är Sanningen, Vägen och Livet, och ingen

kommer till Fadern utom genom Honom, så är det ju. Det som står skrivet, det är Sanningen.

Åsa berättar att hon även tyckt om att kolla på dokumentärer som bevisar att Bibeln är sann,

och tipsar även de som är nyfikna på tron att göra likadant.

- Noas Ark hittade de för trettio år sedan. Det finns så mycket bevis på att Bibeln är

sann, och det kan ju stärka tron.

Åsa fortsätter att berätta vad som händer när man tar emot Jesus i sitt liv.

- Man blir ju fylld av den Helige Ande och man får en frid i sig. Jag är så lugn nu.

Vi skrattar till och förundras över hur mycket fantastiskt som skett i hennes liv sedan hon

tog emot Jesus!

Hur ser du på framtiden nu

när du följer Jesus?

Har du några nya drömmar och visioner för ditt liv?

- Ja, alltså det är ju att bo på landet, och det bästa skulle ju vara om man kunde jobba

med någonting som, ja det Jesus vill att man ska göra helt enkelt.

Åsa drömmer om att få hjälpa människor närmare Gud, att bygga Hans rike.

- Och så skulle jag vilja gifta mig, men jag vill inte vara i centrum, så det behöver inte

vara så jättestort, då skulle jag bli nervös. Vi skrattar till ännu en gång.

Sista frågan, med en mening,

vad är det bästa med Jesus?

- Han är luften jag andas...

Hennes ögon vattnas och hon får svårt att prata. Man känner att detta berör Åsa djupt.

- Jag skulle ju inte finnas annars, jag skulle, jag skulle inte sitta här om det inte vore för

Honom.

Åsa tar ett djupt andetag och försöker samla sig lite.

- Ja, det är inte klokt, så egentligen ska jag vara tacksam för allt som jag varit med om,

för det har lett mig till Jesus.